Dag 8 - Ett ögonblick

De bästa ögoblicket var då jag ringde Anna. Efter en timmes samtal sa hon att jag å mamma kunnde komma å hälsa på samma dag å hämta Amber. Det är mer än ett år sen nu.
De värsta ögonblicket var då Maria ringde i söndags då jag var på jobbet. Hon berättade att lägenheten hade brunnit. Jag va lugn men i chock. Sen ringde jag mamma sekunden efter å jag kunnde inte andas. Amber?! Vart fan va Amber?! jag skrek i panik å visste inte om jag skulle stå eller sitta eller bara lägga mig å dö. Jag tackar bästa stammisen Berith som kom bak å trösta mig å fick mig att lugna ner mig. For hem. Såg allt helvette med egna ögon å trodde inte det va sant. Hade panik å trodde att min Amber var borta för evigt. Brorsan skjutsade mig till vetrinären å där satt vi hela natten. Är det ETT ögonblick? Allt hände så fort så jag vet inte ens vad klockan var.

Ett ögonblick är väl annars det som händer mellan två blinkningar? Man tror att man såg nått men när man blinkar är det borta? Ett spöke? Drömmde jag? Eller då man ser nått roligt som bara hände för ett ögonblick å när man ska berätta det för personen som inte hann se de så dör man av skratt å kan inte andas för det va så roligt. Sånna saker kan Shawnee göra. Typ prutta en i ansiktet å springa iväg! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0